Strangers on a Train

I helgen gick vi in ​​i staden på Bart, till Julians fördel. Vår destination var sekundär (köpcentret) liksom den två-tågsresan var den enorma händelsen.

På metodhemmet höll en dam som satt nära oss, vars ålder tycktes vara någonstans mellan 20 och 30 en napp i munnen. Jag var besatt. Jag upptäckte detta både tilltalande och motbjudande. Det var exakt samma typ av napp som mitt 6 månader gamla barn använder. Jag hade bilder av mitt barn som rider Bart i San Francisco med sina flickvänner på femton år. Kommer hon att ha sin iPhone i ena handen såväl som sin napp i den andra?

Den här damen talade med en person i ungefär hälften av resan såväl som när han gick av, en mer fullständig främling satt mittemot henne såväl som de började chatta. Hon höll bara binky i sidan av munnen, som en stogie, samt kontinuerad för att schmooze med andra passagerare.

Jag trodde att Julian skulle vara lika konsumerad som jag var. Jag var positiv att han skulle fråga i sin oskyldiga, långsamma tre år gamla röst, “Varför har Dat Lady en Paci i sin mouf?” Jag trodde till och med om hon hörde honom, jag kanske skulle använda det som en anledning att få en förklaring ur henne. Men nej, han tog det i steg. Jag antar att han inte är så bedömande som hans mor. Vuxna med gummi -bröstvårtor i munnen stör inte honom. Självklart kräver jag att jag kommer ut på kollektivtrafik oftare och blir utsatt för massorna.

No Responses

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *